Boktipset

Åsa Larsson - Till offer åt Molok

Kategori: Allmänt, Åsa Larsson

(null)
 
"Besiktningsmannen snittar upp buken på björnen.
- Vad i helvete är det den har käkat? mumlar han. Sedan reser han sig hastigt.
Han har blivit alldeles grå. Skogen har tystnat. Ingen vind. Ingen fågel. Det är som att den tiger om en hemlighet.
- Det är inte hund i alla fall. Så mycket kan jag berätta."

Man skjuter en björn i Lainio. I den stinkande björnmagen finner man en tumme från en människa. Några månader senare hittas Sol-Britt Uusitalo mördad i sitt hem. Hon har blivit brutalt ihjälstucken med en grep.
Kammaråklagare Rebecka Martinsson börjar forska i mordet. Det verkar gå som ett stråk av död i Sol-Britts familj. Det gäller att hitta sambandet innan fler faller offer.

Åsa Larsson - Tills dess din vrede upphör

Kategori: Allmänt, Åsa Larsson

(null)
 
Luften och hans egna rörelser har rört upp så mycket slam inuti planet att han inte kan se handen om han håller armen utsträckt och lyser på den med ficklampan. Det är som att simma i en grön soppa.
   Han ser ingenting. Absolut ingenting. Han vet inte längre vad som är upp och ner.
   Linan som är fäst vid hans viktbälte fastnar lite här och där, i lastsurrningskrokar i golvet, i ett avslitet säte, i ett löst säkerhetsbälte. Överallt. Sedan börjar han simma på linan. Krockar med den. Fastnar i den. Den löper som ett spindelnät inuti planet. Och han hittar inte ut.”

Någon mördar Wilma Persson och Simon Kyrö när de dyker på ett plan i Vittangijärvi.
   Vad är det för gammal hemlighet de har kommit på spåren? Och vem är beredd att mörda för att hindra att den kommer ut?
   En mordutredning tar sin början där polisinspektör Anna-Maria Mella hotas och kammaråklagare Rebecka Martinsson får besök av de döda.

Åsa Larsson - Svart stig

Kategori: Allmänt, Åsa Larsson

(null)
 
"Stormbyarna förde med sig lössnö. Ingen mjuk fin nysnö utan skarpslipade diamanter av drivsnö. Den for över marken som en vit kattpiska, slog sönder hans skinn i en långsam ond rytm. Ute på Torneträsk låg arkarna, de små fiskekojorna på medar, ordentligt förankrade i isen. Folk kurade där inne, lät gasolvärmen gå på högvarv.
Leif Pudas sprang runt sin ark för att komma i lä från vinden och ställde sig att pissa. Lä för vinden, men kallt så in i norden. Han borde inte ha sprungit ut i bara kalsongerna. Pungen stramade ihop sig till en stenhård kula. Pisset kom i alla fall. Han väntade sig nästan att det skulle frysa på sin väg genom luften. Förvandlas till en gul båge av is.
Precis när han var klar hörde han som ett råmande genom vinden och så hade han plötsligt arken i ryggen. Det var nästan så att den knuffade omkull honom och i nästa sekund hade den farit iväg.
Det tog någon sekund innan han riktigt fattade. Stormen hade tagit arken. Han såg fönstret, fyrkanten av varmt ljus i mörkret, och hur det for iväg från honom. Han tog några springande steg i mörkret, sedan kom en kraftfull stormby. Den fällde honom nästan till marken.
Då förstod han att han var i fara. Alla ölen också i kroppen, blodet låg liksom precis under huden. Om han inte lyckades ta sig någonstans mycket fort så skulle han frysa ihjäl."

En halvnaken man försöker rädda sitt liv ute på isen och finner en mördad kvinna i en ark. Vem är hon? Hur har hon hamnat i arken? Vad är det för märklig bandformad brännskada hon har runt vristen?