Boktipset

Johan Theorin - Nattfåk

Kategori: Allmänt, Johan Theorin

(null)
 

När den kraftiga storm som kallas fåken drar in över Öland gör man bäst i att hålla sig hemma. Fåken som kommer med is, snö och dimma och som drar med sig allt i sin väg. I Johan Theorins nya bok har det blivit vinter på ön. Familjen Westin har nyligen flyttat dit från Stockholm, till en stor gammal ödegård som de tänker renovera. Snart får de höra en del ruskiga sägner om stället. Sådant som naturligtvis bara är skrock och vidskepelse ? eller?

 

Det sägs att Åluddens gård är byggd av virke från ett skepp som förlist i havet utanför, vilket enligt folktron inte är särskilt lyckosamt. Och av de båda fyrarna som reser sig som tvillingtorn där ute i vattnet lyser bara det ena. Också kring detta finns det en legend. Men framför allt sägs det att det gamla fyrmästarbostället en gång om året ? på natten till julafton ? får besök av alla dem som levt på gården, men som nu är döda.

 

Nu är Joakim och Elin Westin knappast av den vidskepliga sorten. De är tvärtom moderna människor ? som har valt att flytta till ön för att de har tröttnat på det hektiska storstadslivet och för att barnen ska få växa upp med naturen runt knuten. När de är färdiga med den omsorgsfulla upprustningen av gården funderar de på att starta någon form av verksamhet där, ett sommarkafé eller kanske bed-and-breakfast.

 

Men familjen Westin är inte de enda nykomlingarna på norra delen av ön denna vinter. Polisstationen i Marnäs, som har varit stängd i flera år, ska återinvigas och få sin egen närpolis: den nyexaminerade Tilda Davidsson. Hon har sina rötter i trakten och passar på att bekanta sig med sin enda levande öländska släkting, den åldrade sjökaptenen Gerlof Davidsson (som vi känner igen från Skumtimmen). Som vanligt har Gerlof en hel del att berätta

 

På gården vid Åludden får drömmarna snart ge vika för katastrofen. En dag hittas Elin död i vattnet. Hon har lämnat barnen på daghemmet i byn, ensam vandrat hemåt längs kusten och, som det verkar, halkat och fallit från den gamla piren ut mot fyrarna. Hela Joakims tillvaro slås i spillror, och ändå fortsätter han frenetiskt med renoveringen av huset, kanske i ett försök att hålla kvar sin hustru. Till barnen, som är för små för att själva förstå vad som har hänt, säger han bara att Elin har rest bort. Men dottern Livia är övertygad om att hennes mamma kommer tillbaka. Åtminstone för att fira jul.

Kommentera inlägget här: